Vägen till lycka

Dagarna kommer och dagarna går men min status som arbetslös består.
Känner tragiskt nog en stor saknad till gymnasietiden och allt man gjorde under de där tre åren,
att man nu slipper skolan, får göra vad man vill, hur man vill och när man vill, läker tyvärr inte såren.

Jag har tyvärr hamnat i en svacka där inget händer och där jag inte vet vad jag vill,
gör inte det jag borde och måste utan bara det jag för stunden vill och världen runt omkring står still.
Ångesten kryper sakta fram nu när folk börjar skolan igen och vänner lämnar Linköping för att söka kunskap och framgång i en annan stad,
kvar här utan mål, fantasin och planer är jag fast och kan ej vända blad.

Jag önskar i allafall mina nära och alla ér andra att ni lyckas fånga det ni jagar, att allt blir som ni tänkt er och att ni får en bra framgång,
om något går fel så är det bara att gå upp och pröva om på nytt för livets resa är lång.
Nu ska jag försöka ta tag i kragen,
sätta upp mål, göra upp planer och fånga dagen!

Se till att ta chansen när du väl får den, inte alltid man får en andra chans